1. Hem
  2. Fakta om hundar
  3. Hundars rädsla

Varför blir hunden rädd och osäker

Hunden har en instinkt att reagera på sådant de upplever som hotfullt eller främmande. Det är en överlevnadsinstinkt. De reagerar med att antingen fly, fäkta eller frysa. Det innebär att de springer ifrån det som är läskigt, försöker försvara sig eller blir helt stela av skräck. Instinkten är naturlig men kan ibland få en hund att överreagera.

Genom att lära dig mer om hundens rädsla kan du på ett bättre sätt stötta hunden. Du kan också öva upp hundens självkänsla och självförtroende.

 

Hur visar hunden att den är rädd

Olika hundar visar rädsla på olika sätt. Rädslan kan ge helt olika reaktioner hos två olika hundar även om de blir lika rädda. Det här beror på att man har avlat fram hundraser med olika egenskaper. När en hund blir rädd kan den till exempel försöka fly medan en annan hund gör ett kraftigt utfall.

Några exempel på hur hundar reagerar vid rädsla:

  • Hunden står helt stilla, som förstenad.

  • Hunden inte vill gå fram till det föremål eller den person som den är rädd för.

  • Hunden visar reaktioner som att lägga öronen bakåt, sänka huvudet, slicka sig om munnen, vända sig bort eller lägga svansen mellan benen.

  • Hunden visar kraftigare reaktioner som att flämta, dregla, gnälla eller skälla.

  • Hunden kan också skaka, krypa ihop och göra sig liten.

  • Hunden försöker gömma sig

Mycket kraftiga reaktioner på rädsla visar sig i hyperaktivitet eller apati. Den kan också visa flyktreaktioner, panikartade beteenden eller chocktillstånd.

Rädsla smittar

Rädsla ”smittar” mellan individer. Hunden är ett flockdjur och är känslig för hur de andra individerna i gruppen reagerar. Vi som människor påverkar hunden mycket. Om vi visar oro i en situation påverkar vi hunden. Antingen försöker den stötta oss eller så blir den själv orolig och rädd. Ett vanligt misstag som hundägare är att vi bekräftar hundens rädsla genom att lyfta upp hunden, dalta med den, prata ömkande eller skynda oss från situationen.

Rädsleupplevelser kan också summeras. Hunden blir rädd för något men vi uppfattar inte reaktionen eftersom den är så liten. Om hunden strax därefter utsätts för något skrämmande igen så läggs känslorna samman och hunden visar plötsligt en väldigt kraftig reaktion. För oss människor är det svårt att förstå varför hunden reagerar så kraftigt och vi blir också osäkra på vad det är som faktiskt har utlöst rädslereaktionen.

Rädsla är ärftligt. En tik som är rädd för höga ljud som åska eller skott kommer förmodligen att få valpar som också har samma rädsla. Förutom genetiken kommer valpen också få med sig intryck från tidig ålder. Valpen påverkas av föräldrar eller syskon och rädslor kan byggas upp från väldigt tidig ålder.

Stärk hundens självkänsla och självförtroende

Tidig social träning och miljöträning skapar förutsättningar för att valpen ska växa upp och bli en trygg hund med bra självkänsla och gott självförtroende. Självkänsla handlar om att hunden är trygg i sig själv, oavsett situation. Självförtroende är kopplat till prestation och situation. Självkänsla och självförtroende kan man stärka hos både unga och gamla hundar genom att berika dem och låta dem få utöva sina naturliga beteenden. Läs mer om berikning för hunden.

Det är också väldigt viktigt att hunden får social träning genom att leka med andra hundar. Det är i lek med andra hundar som de utvecklar sitt hundspråk.

De flesta rädslor hos hunden kan minskas eller arbetas bort. Med rätt metoder, tid och tålamod så kan man stärka hundens självkänsla och självförtroende och rädslorna minskar. Hur vi människor reagerar i situationer tillsammans med hunden spelar väldigt stor roll. Om vi behåller lugnet och till exempel ignorerar ett ljud så kommer många gånger hunden till slut att följa vårt exempel.

Om man har en väldigt nervös och ängslig hund kan det vara en god idé att ta hjälp av en hundbeteendevetare så att man får hjälp att hitta rätt metoder för att träna bort rädslorna.

Film och text i samarbete med Lill Svensson, Hundsjälen.

Linnéa Kjellén

Granskad av

Lill Svensson Hundbeteendevetare