Historia
American staffordshire terrier är en hundras från USA. Hundrasen härstammar från hundar som man avlade fram för att hantera och hålla fast boskap. De hundarna har sedan utvecklats till olika varianter av hundar som t ex pitbullterrier, engelsk bulldogg och både engelsk och amerikansk staffordshire terrier.
Under 1700-talet användes dessa hundar till att hetsa tjurar innan slakt. Detta utvecklades till ett folknöje och särskilt tränade hundar hetsades mot inte bara tjurar utan även björnar och andra djur.
Även om rasen har ett ursprung i dessa kamphundar har den länge istället avlats för att vara en bra familjehund. Rasen blev godkänd som American staffordshire terrier i USA 1936. 1991 registrerades den första American staffordshire terrier, eller amstaffen som den kallas, i Svenska Kennelklubben.
Spana in vår topplista över populära hundraser på webben.
Kännetecken och egenskaper hos Amstaff
Det här är en mellanstor hund, hanar blir 46–48 cm i mankhöjd och tikar 43–46 cm. De är ett muskelknippe och ska ge starkt intryck av styrka och smidighet.
Amstaff är en hundras med hög självsäkerhet, den är orädd och envis men samtidigt glad och livlig. Den är också väldigt social, nyfiken och tycker om att vara med när det händer saker. De har ett behov av närhet till människor och tycker om att arbeta och att vara till lags.
Dess egenskaper gör att amstaff är populär som familjehund i den aktiva familjen som tycker om att träna och tillfredsställa hundens nyfikenhet och livlighet. Hundrasen passar väldigt bra till aktiviteter som spår och lydnad. Alla hundar kräver en ansvarsfull ägare, men med en amstaff kan man behöva vara lite extra noggrann och visa hänsyn för sin omgivning på grund av deras ursprung.
Hälsa
Det finns ett par hälsoproblem hos hundrasen där det vanligaste är hudåkommor av olika slag. Klåda, utslag, röda tassar och allergier. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer och de har ett hälsoprogram för att få ordning på problemen.
Hos amstaff finns också en obotlig neurologisk sjukdom, cerebellär ataxi. Den innebär att nervceller i lillhjärnan börjar dö och yttrar sig i att hunden har svårt att koordinera sina rörelser och slutligen inte kan gå. Forskning pågår för att lära sig mer om sjukdomen och se till att den inte förs vidare i aveln av hundrasen.
